Share

När det i början av 90-talet började uppdagas under vilka förhållanden kläder produceras blev många kända klädföretag kraftigt ansatta i media och av olika kampanjer. Företagens svar blev att anta så kallade uppförandekoder. En uppförandekod är ett av företaget ensidigt antaget dokument, en sorts interna regler som anger lägsta accepterade standard vad det gäller arbetsförhållanden hos deras leverantörer.

De första uppförandekoderna som kom var på många sätt svagt skrivna. Oftast saknades klara skrivningar om vad som var tillåtet och inte och sällan fanns hänvisningar till internationella regler såsom ILO-konventionerna. Som reaktion på dessa uppförandekoder tog Clean Clothes Campaign och Fria Fackföreningsinternationalen fram egna så kallade modellkoder med tydligare riktlinjer och klarare regler. Dessa modellkoder användes sedan som exempel på hur man tyckte att klädföretagens uppförandekoder borde se ut.

För att en uppförandekod ska ha en effekt måste det givetvis finnas en plan för hur man skall implementera och kontrollera efterlevnaden av uppförandekoden. Idag kontrollerar de flesta företag i mycket olika utsträckning efterlevnaden av uppförandekoden hos sina leverantörer själva eller använder sig av revisionsföretag som genomför kontroller åt dem. I vissa fall kan företagen få hjälp med kontroller och verifikation genom etiska flerpartsinitiativ.  

Idag har uppförandekoderna genomgått en standardisering och de flesta företag väljer nu för tiden att baser sina koder på ILO kärkonventioner och OECD riktlinjer för multinationella företag. Man brukar säga att koderna har varit framgångsrika när det gäller ”synliga” problem på arbetsplatsen. Exempelvis antalet toaletter och ventilationssystem på fabrikerna. När det gäller de mer ”osynliga” problemen som anti-fackliga metoder och sexuella trakasserier har det inte hänt mycket. Uppförandekoderna håller med andra ord sällan vad de lovar. Rena kläder tycker därför att man måste komma ihåg att uppförandekoden är en av företagen ensidigt antaget dokument som man idag inte på ett effektivt sätt kontrollerar eller verifierar.