Share

Sedan januari 2007 har staten förbjudit politiska och fackliga aktiviteter och gett sig själv rätten att agera i dessa fall som om det var i nödläge, vilket gett den rätten att exempelvis helt förbjuda rätten till fri organisering. De senaste veckorna verkar staten ha intensifierat sina försöka att slå ner aktiviteter från arbetar- och människorättsrörelsen. Hasan är bara en av många individer som har satts under bevakning, förhörts och häktats. Enligt Human Rights Watch har polisen rapporterat att ett antal internationella organisationer och deras anställda övervakats för att de påståtts bedriva och uppvigla till ”ömstörtande” verksamhet.

Enligt ett meddelande från Bangladesh denna vecka upplever många människorättsförespråkare det svårt att fortsätta sitt arbete i det klimat av rädsla och förtryck som nu råder i landet:

”Mr. Mehedi Hassans fall är inte en isolerad företeelse. Enligt informationen som presenterats i media har mer än ett dussin personer hittills blivit anklagade i de åtal som ägt rum den senaste månaden. Mobiltelefoner och e-mai-lkonton tillhörande ett flertal personer är också under bevakning. Mediarapporteringar pekar på att vem som helst som upplevs vara en bråkmakare, oberoende av hans eller hennes yrke eller sysselsättning, kan anklagas. För tillfället går ingen säker. Många fackföreningsledare håller sig borta från välkända platser då dessa upplevs som otrygga platser att vistas på.

Åtgärderna som vidtagits av den sittande regimen skapar kan jämföras med en förtryckarstat. Arbetarnas åsikter eller den egentliga orsaken till turbulensen i landet har man inte tagit hänsyn till. ”Bångstyriga” arbetare, utomstående och människorättsaktivister har alla anklagats så till den grad att en ”internationell konspiration” har utgjort förklaringen till de utdragna oroligheterna. Till och med i de fall där arbetare har dött i tjänst skyller man på denna konspiration och fallen får därför heller inte den uppmärksamhet de förtjänar… Mot bakgrund av detta har häktningen av Hassan, och den problematiska situationen som även för andra fått utstå, potential att utvecklas till en situation som allvarligt skulle kunna skada den bangladeshiska textil och klädindustrin. De negativa konsekvenserna av en sådan utveckling skulle få en direkt påverkan på två miljoner arbetare, de flesta av dessa är kvinnor.”

Att allvarliga situationer i Bangladeshs textilindustri uppstår har blivit vanligt förekommande under de senaste åren, delvis beroende på att arbetes möjlighet att uttrycka sitt missnöje genom facklig representation omintetgjorts. De förfärliga förhållandena i den bangladeshiska industrin finns väldokumenterade och inkluderar svältlöner, oacceptabla hälso- och säkerhets förhållanden och omänskliga arbetstiderna. De förtryckaråtgärder som gjorts av den bangladeshiska staten synliggör inte den egentliga kritiken som arbetare bär på och som också i slutänden är den underliggande orsaken till den tumultartade situation som landet befinner sig i.

Vi anser att aktieägare, inklusive fabriksägare, återförsäljare och statliga myndigheter måste erkänna och ta sitt ansvar för att få förtrycket att upphöra och att få industrin att utveckla sig i en mer konstruktiv riktning för att hantera brott mot mänskligrättigheter i arbetslivet.

Skriv gärna ett brev idag och uppmana den bangladeshiska staten att:

1. Stoppa allt förtryck av arbetare, fackföreningar, forskare/utredare och människorättsaktivister.

2. Lägg ner alla falska anklagelser gentemot arbetsrättsförspråkare som grundar sig på deras dagliga arbete.

3. Påbörja en uppriktigt och konstruktiv dialog med fackliga representanter och arbetsrättsförespråkare för att utveckla stabila industriella relationer.

4. Riv upp den lagstiftning som nu förbjuder rätten till fri organisering och facklig verksamhet.

5. Implementera trepartsavtalet som bangladeshiska staten, arbetsgivare och arbetarorganisationer undertecknade 12 juni 2006 där man specificerar några av de grundläggande mänskliga rättigheterna i arbetslivet, vilket inkluderar rätten till fri organisering.